För exakt två år och en vecka sedan var jag och provred den ponnyn. Jag hade provridit ett par tycken ponnyer innan men ingen hade riktigt passat mig. De ponnyer jag provat innan hade jag suttit och kollat på massor med bilder på, sökt runt på internet på all fakta jag kunde hitta långt innan jag skulle åka och kolla på dom. Denna ponnyn visste jag inte ens vad den hette. Kvällen innan jag skulle kolla på den ponnyn tog jag reda på hans namn, att han var ett arabiskt fullblod, att han hade kvalat in till medelsvår i hoppning, att han var en maxad d-ponny, att han hade vart hingst tills han var åtta och att han nu var nio. Jag kollade även på en bild och fick intrycket 'han var vel söt'. Dagen efter åkte jag och mamma till ett litet ställe utanför skövde. Det var en mörk, kall fredagkväll och det enda som fanns där var ett ridhus. Efter några minuter kom en bil med ett hästsläp. En trevlig tjej kom ut och hälsade, sedan öppnade hon transporten och sa 'varsågod'. Ut ur transporten kom den finaste, den vackraste och den sötaste ponnyn jag sett. Jag såg på hans ögon att det var han. Det var han jag skulle ha. Det var helrätt. Det kändes inte som att jag kulle behöva provrida. Jag var säker. Jag red självklart endå, och blev bara ännu mer säker. Han var helt underbar. Jag och mamma tackde för oss och skulle åka hem och tänka över om jag skulle ha honom. Jag hade redan bestämt mig. Dock fanns det ett liitet problem, han kostade 15 000 för mycket mot vad vi sagt att min ponny fick kosta från början. Jag tjatade mycket den kvällen. På lördag förmiddagen var jag i stallet med lite kompisar när mamma ringde. Hon sa att jag skulle få honom. Att han skulle bli min. Jag hoppade och skrek av ren lycka. Han skulle komma redan om sex dagar. De sex dagarna var garaterat de längsta i mitt liv. Jag pratade bara om han all min vakna tid. Sakta men säkert kom dagen, 14 december 2007. Precis två år sedan idag. Jag fick inte hänga med och hämta han därför att jag redan hade tagit ledigt så mycket från skolan för att kolla på ponnyer. Det första jag gjorde efter skolan var självklart att åka raka vägen upp till stallet. När jag kom dit hade han inte kommit än. Jag gick runt uppe i stallet och frös, väntade och frös lite till. Tillslut rullade bilen och transporten in på stallplanen och ut kom min alldeles egna ponny. Den lyckan, den glädjen, den var det största någonsin. 

Jag kommer alltid älska dig mest, Marshmallow